Idag har jag besök här på bloggen av min kollega Marthina Elmqvist. Hon är marknadskoordinator på Hoi och den person som våra författare kanske har allra mest kontakt med på förlaget – åtminstone efter att redigeringen är avslutad. Marthina har tidigare arbetat på Massolit Förlag och Förlaget Aronsen i Danmark. Idag är hon alltså en verklig nyckelperson på Hoi som är med och driver våra affärsprocesser framåt. Hon kallar mig chef, men alla vet vem som verkligen bestämmer.
Jag bad Marthina särskilt berätta om arbetet med att presentera förlagets titlar för återförsäljarna, ett ämne som jag vet intresserar många. Det kändes dessutom extra aktuellt med tanke på en erfarenhet vi fick nyligen. Läs så får ni se…
Välkommen till bokcirkusen
Det är allt som oftast en ynnest att få arbeta i kulturbranschen. En alldeles speciell sådan att få vara del av den anrika boksfären. Men allt oftare grusas glädjebägaren av olika rapporter från de som skall vara förlagens bästa vänner; bokhandeln och dess allt tilltagande kris.
Det kanske är lätt för oss som sitter vid sidan av att komma med goda råd och tycka en massa saker, men faktum kvarstår. Bokhandeln är nere på knäna, läsandet minskar och de strategiska besluten från branschen blir allt mer desperata. Man köper upp varandra och vi är farligt nära ett konglomerat med två kapprustande konkurrenter.
En del bokhandlare man pratar med vill gärna lägga över skulden på oss förlag. Att det är vi, med vår utgivningsiver, nyhetstörst, upplagehets och luftslottspitchar som ligger bakom de stora returerna. Vi ger inte ut böcker som ”folk vill läsa”, våra säljare lovar ”guld och gröna skogar” och förläggarna flåsar alla efter ” den nästa xx” att de tappat fokus.
Med sådana vänner…
Så därför var det ett glädjande besked i höstas att Åhléns, som tillsammans med dagligvaruhandeln står för en allt mer ökande bokförsäljning, valt att ta tillbaka kontrollen över bokinköpen efter att sedan 2011 samarbetat med Pocketgrossisten, till mångas förtret. Och i höstas var det också Åhléns som gick ut och meddelade att deras satsning på böcker bestod. Ryktet gick i branschen att det började bjudas in till möten med olika förlag. Något jag lärt mig att inte lägga så stor vikt vid. Är man ”uppstickare”, som vi på Hoi i mångas ögon är, blir man först inbjuden när man själv knackat på dörren och fått en chans att visa upp sig. Jag är ganska stolt över vår förmåga att sälja böcker i alla möjliga och omöjliga kanaler just för att vi inte följer gängse kutym. Vår utgivning talar för sig själv och böckerna hittar de vägar de ska också tack vare våra engagerade och dedikerade författare.
Så det är med detta i ryggen jag ganska självsäkert hör av mig till Åhléns nye inköpare av böcker för att presentera en titel som, i mitt tycke, är perfekt för deras målgrupp. En titel med mycket medieexponering i bagaget och författare som är väldigt publiktillvända. Svaret jag fick var allt annat än lustigt. Han informerade mig att i dagsläget vill de bara samarbeta och ta emot böcker från Bonnierägda distributörer. Så precis när de alltså öppnat upp för ett mer divergerat utbud så väljer de att utesluta cirka 150 förlag.
Först blir man paff, sedan blir man trött, sedan börjar man tänka. Åhléns ämnar alltså basera sitt urval på vilken distributör boken har? Många kriterier har jag hört om, men detta måste vara ett av de sämsta. Lite krasst betyder ju det att de väljer bort titlar för att de inte ligger på ”rätt” lager. Som förlag skulle man ju hoppas att det är bokens säljpotential som ska fälla avgörandet.
Jag har full respekt för att sortimentsansvarig inköpare hos en återförsäljare kan just sina kunder bättre än jag. Att vad jag tror är en klockren titel kanske ligger fel i tiden. Men att vem vi har valt som distributör skulle vara ett skäl att inte saluföra en vara känns minst sagt huvudlöst.
Men det tar inte slut där. För sedan får jag svaret att de självklart ser i första hand till säljpotential och att de ”håller koll på topplistor på nätet samt våra konkurrenter och dyker något upp där som vi inte har så försöker vi så klart lyfta in den titeln.”
Nu är jag inte en utpräglad säljare, jag sysslar lite mer med relationer så rätta mig om jag har fel, men är inte detta ett extremt passivt sätt att bedriva affärer på? Vi väntar och låter alla våra konkurrenter ta av kakan först och sedan skrapar vi smulorna? Och om alla aktörer tänkte så – då har vi Kalla kriget all over again. Att begränsa sig så här skadar dessutom en redan blödande bransch. Bra titlar kommer alltid att sälja och så stilsäker och intresserad borde en bokinköpare vara att man vill kunna välja ur hela utbudet på marknaden.
För att undvika att branschen tynar bort borde det ligga i allas intresse att öka rörligheten för böcker, inte hämma den. Med denna inställning motverkar man istället etablerandet av duktiga, alternativa distributörer och är därmed åter i Bonniers ledband. För att inte tala om att man förlorar pengar i missad försäljning när man blir sist på bollen kring bästsäljare.
MEN det tar inte slut här heller. För när jag berättar för vår distributör om Åhléns nya urvalskriterier får jag veta att Åhléns visst handlar av ett förlag som har sina böcker på samma lager som vi med leverans varje vecka. Och någonstans här blev det tyst…
Några av er kanske tycker att jag drar lite stora växlar här på det som har hänt. Det är ju fritt fram att sätta vilka ramar man vill som återförsäljare. Självklart, men det här är aldrig bara ett jobb, det är en passion. Jag uppskattar rak kommunikation, korten på bordet och ärliga konversationer. Ett enkelt ”tack men nej tack” hade fungerat alldeles utmärkt. Jag säljer som bekant inte begagnade bilar. Våra böcker säljer i andra kanaler och under året kommer mer än en nyhet från förlaget som hela tiden arbetar framåt för att möjliggöra mötet mellan författare och läsare. Synd att Åhléns ska missa det tåget…